Kom hem, när du vill. Jag är vaken hela natten.

Jag kom att tänka på hur jag älskade som liten, att bada superhett och dricka ett glas iskallt vatten. Samtidigt. Ligga där bland bubblorna och smutta på vatten, se hur det blev imma på glaset, känna hur händerna blev kall. Om det nu var iskallt. Känslan jag minns var i alla fall att jag blev kall, men det var fortfarande varmt. Jag älskade kontrasten. Idag när jag duschade kom tanken på det kalla vattnet. Att det skulle vara så gott. Jag blev törstig när jag stod där med hett rinnande vatten mot huden.

Men som vuxen ska man ha lärt sig att inte göra allting som dyker upp i huvudet. Impulser ska styras, saker ska göras. Jag kan inte springa naken genom huset för att hämta ett glas iskallt vatten för att springa tillbaka till duschen för att sen få någon form av nostalgitripp. Men att tanken dök upp, känslan och minnen från när jag var liten, är fint. Tänk vad man hade för sig saker. Underliga saker.

Om ni någon gång får samma varma känsla som jag, när ni tänker tillbaka på något, håll fast. Länge. Det är den enda viktiga sanningen, minnen som gör oss varma. Minnen som sätter igång våra hjärnor. Minnen som bryter duschrutiner och som ger oss ett snabbt leende på läpparna.

Nästa gång jag får känslan att dricka ett kallt vatten i duschen, ska jag göra det, trots rädslan att mitt fina barnminne förstörs. Det kanske inte är så gott som jag en gång trodde. Fast det tror jag. Om inte bättre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *